Samhällsnytta

Idag sysselsätter gruvindustrin 7200 personer. Tjänstesektorn är den bransch som står för flest företag i Sverige. Det hindrar inte gruvförespråkare att påtala att det innebär jobb när en ny gruva öppnas. Arbetstillfällena inom gruvindustrin är dock främst inom yrken där det idag inte råder någon arbetsbrist. Det är tvärtom brist på maskinförare och lastbilsförare redan nu och det kommer att behövas 50 000 nya lastbilschaufförer i Sverige under de närmaste tio åren. Utsikterna att anställa lastbilsförare och maskinförare till nya gruvföretag utan att dessa tas från närliggande sektorer och branscher är mycket begränsade. Nyetablering riskerar också att tränga undan befintliga verksamheter som störs av industriverksamheten.

Gruvbranschen automatiserar allt mer, framför allt transporter, vilket bland annat denna film visar.

Gruvbolagen bidrar naturligtvis med skatt till statskassan. Men mineralavgiften i Sverige är mycket låg. Endast 2 promille av mineralernas produktionsvärde behöver bolagen betala till stat och markägare som ersättning för det de bryter.Om man gör en jämförelse mot andra länder så ligger motsvarande siffra på ca 15%. Politiskt vill man inte förändra detta eftersom  man är rädd att investeringsviljan skulle minska. 

Trots de tydligen dåliga förutsättningarna gjorde t ex LKAB ett rörelseresultat på över 26 miljarder för 2021.

Så här kan det inte fortsätta. Det är fortfarande för billigt att bryta nytt. I stället skulle det behövas en kraftfull politik med ekonomiska styrmedel så att återvinningsföretagen ges förutsättningar att hitta lönsamhet för att återta och återvinna metaller och mineraler. Gruvindustrin påpekar hela tiden Europas beroende av Kina när det gäller jordartsmetaller. Det är korrekt. Samtidigt återvinns endast 1% av jordartsmetallerna idag. Istället för att använda det vi redan har brutit vill man fortsätta det ohållbara att kasta mineraler och metaller på soptipparna och bryta nytt. Det är inte en hållbar lösning om man vill rädda både miljö och klimat.

Med andra ord så måste vi ställa om och ställa in våra behov för att hålla Sverige levande - både på lokal och nationell nivå. Detta kommer att bidra till hela landets välfärd.