Den Svenska
Gruvmyten
För att människor ska kunna leva sina liv behövs resurser. Resurserna hämtar vi från planeten i form av jordbruksprodukter, mineraler, metaller och vatten. Dessa behöver vi för att kunna leva moderna liv.
I Sverige och i övriga världen behöver vi alla hjälpas åt att göra en omställning för att leva våra liv mer hållbart. Men visste du att gruvindustrin och gruvbolagen i Sverige just nu genomför olika kampanjer och påtryckningar för att förändra och försämra den svenska lagstiftningen? Här kan du läsa mer om om den svenska gruvmyten!
Metall & mineral
Visste du att gruvnäringen är den näringsgren som genererar den största mängden avfall i Sverige? Om man lägger ihop alla andra avfallstyper så är gruvavfallet fortfarande störst. År 2016 genererades 110 miljoner ton avfall från gruvindustrin. Detta är inte ett hållbart sätt att ta fram produkter som tandkräm, vitvaror, batterier, mobiler, bussar, broar, skyltar och många andra varor. Vi behöver istället minska vår brytning i nya områden, återvinna metaller och mineraler i större omfattning och minska våra avfallsmängder.
“I Norrland hava vi ett Indien inom våra gränser, bara vi rätt förstå att utnyttja det”, sa Axel Oxenstierna och menade exploateringen och kolonialiseringen av Norrland och Sápmi under 1600-talet. Urfolk fortsätter drabbas hårt.
Svensk gruvnäring skulle kunna vara en del av lösningen till ett hållbart samhälle.
Hållbarhet
I Sverige har vi en av världens skarpaste miljölagstiftningar. Det är bra. Problemet är att Svemin systematiskt vill försämra miljölagstiftningen för att gruvföretagen lättare ska kunna få igenom nya tillstånd.
Svemin presenterar sina förslag i vad som kallas ett reformpaket där några av förslagen är att:
riksintresset för mineral ska väga tyngre än andra riksintressen,
bearbetningskoncession ska ges utan Natura 2000-prövning,
man ska använda sig mer av undantagsbestämmelser i EU-rätten,
göra översyn av artskyddet,
nyttja undantag i Ramvattendirektivet,
ge nya uppdrag till myndigheter som underlättar för gruvindustrin,
göra minerallagen starkare,
ge alla myndigheter som ansvarar för frågor om markanvändning i uppdrag att särskilt främja möjligheterna att etablera gruvor, med mera.
Listan är ännu längre på de försämringar för miljön som Svemin och gruvbranschen vill göra för att få tillstånd till gruvor. Istället för att vara en del av en hållbar lösning väljer svensk gruvindustri en gammalmodig lösning, det vill säga fortsätta att bryta nytt och ta mindre miljöhänsyn. Detta är inte bra, vare sig för klimatet eller miljön.
Samhällsnytta
Det är en myt att gruvdrift skapar många arbetstillfällen. Gruvindustrin arbetar målmedvetet med att effektivisera sin verksamhet. Det handlar om att byta ut maskiner så att de blir större och effektivare, mer arbete automatiseras och arbetstillfällen försvinner. Samtidigt behövs högre utbildningar i större utsträckning för att matcha gruvindustrins behov. Sverige har länge varit en gruvnation men vi har inte varit duktiga på att ta vara på våra råvaror. Istället har vi brutit dem utan att planera noga för framtiden. Det gör att gruvindustrins syn på metaller och mineraler är att man kan och ska bryta nya marker så fort det går. För att fortsättningsvis trygga välfärden behöver gruvindustrin själva ta ansvar för att fullskaligt återta och återbruka redan brutna metaller och mineraler. Det duger inte bara att fortsätta som man alltid gjort. Det kommer inte att erbjuda välfärd för kommande generationer. För att trygga välfärden behöver vi ha olika branscher som samverkar för att skapa arbetstillfällen.
Vi behöver många byggstenar i vårt samhälle för att trygga den svenska ekonomin.
Frågor och Svar
Kan man lita på gruvbolagens miljökonsekvensbeskrivningar?
Det är meningen att bolagen ska göra en fullständig analys av de miljökonsekvenser som det sökta tillståndet för med sig. Dock ligger det tyvärr inte i bolagets intresse att framhålla problemen. Konsulter som är för kritiska får inte heller fler uppdrag utan blir “brända”. Därför behövs en kritisk motpart för att påvisa problem och brister i MKBn.
Varför är det inte bra med snabbare tillståndsprocesser?
Ett tillstånd att bedriva gruv- eller täktverksamhet innebär ett långtgående ingrepp i mark och miljö i ett stort område kring verksamheten. Därför är det viktigt att människor och befintliga verksamheter hinner förstå vilka problem som kan uppstå och få tid att analysera konsekvenserna av ansökan.
Det är också en kraftig överdrift från gruvlobbyn att tillståndsprocesserna är osäkra och långsamma, enligt denna artikel i DI.
Flyttar vi inte bara problemen till länder med sämre lagstiftning?
Många av dessa länder arbetar hårt för att få en starkare lagstiftning på området. Till exempel i Kongo-Kinshasa där det stora problemet är att lagstiftningen motarbetas av internationella gruvföretag. Läs mer här.
Vi får ofta höra att om vi inte ens kan få till en ansvarstagande gruvdrift i Sverige, hur ska de då lyckas i länder som inte ännu kommit lika långt? Vi måste alltså föregå med gott exempel.
Är det inte bättre att ha gruvor i Sverige än i Kongo?
Det ligger i gruvbolagens intresse att spela ut två dåliga alternativ mot varandra för att få sin egen verksamhet att verka bättre än den är. Det kallas Greenwashing. Det tredje alternativet är att anpassa vår livsstil efter de tillgångar vi har.
Vi behöver ju cement, ska vi importera den då?
Så länge som det är alldeles för billigt att bryta ny kalksten finns inget incitament för byggbranschen att hushålla med cement och utveckla nya moderna byggmaterial.
Räcker det verkligen att återvinna metaller och använda slagghögar?
Kanske inte, men vi måste ju börja i rätt ände och ta hand om det material som vi redan har grävt upp. Att istället börja med att starta nya gruvor är ett enormt resursslöseri!
Minerallagen och miljöbalken, vad är det för skillnad?
Både täkter och gruvor är tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter och ska prövas enligt miljöbalken. Dessutom innebär nästan alla täkter och alla gruvor att grundvatten måste bortledas (ibland behöver verksamheten även leda vatten till verksamheten) vilken gör att de ska prövas också som vattenverksamhet. Kan ett Natura 2000-område påverkas på ett betydande sätt krävs särskilt tillstånd också för detta. Mark- och miljödomstol prövar då alla frågorna i ett sammanhang för att göra en samlad bedömning av alla miljöfrågor.
För gruvor krävs dessutom undersökningstillstånd (för att undersöka om det finns brytningsvärda mineral i ett område) och bearbetningskoncession (som ger ensamrätt till marken) enligt minerallagen. Dessa tillstånd ges enligt praxis av Bergmästaren innan miljöprövningen enligt miljöbalken görs.
Kan man inte försöka förenkla tillståndsprocessen?
Ett sätt att förkorta prövotiden för gruvverksamhet - vilket även vore bra ur miljösynpunkt - skulle kunna vara att lägga miljöprövningen tidigare i processen, innan bearbetningskoncession meddelas enligt minerallagen. Bergmästaren bör då inte pröva frågan om påverkan på riksintressen alls. Ett annat sätt vore att pröva frågan om bearbetningskoncession och miljötillstånd parallellt. Eller så upphäver man helt enkelt de delar av minerallagen som rör påverkan på motstående intressen och prövar även gruvor - lika som täkter - enbart enligt miljöbalken.
Moderna gruvor smutsar väl inte ner lika mycket som gamla, och så måste väl bolagen återställa efter avslutad brytning?
I en artikelserie i Dagens Nyheter i juni 2022, “Kampen om mineraler”, undersöks många aspekter av den svenska gruvdriften, hur den har fungerat hittills och hur den framställs nu. Bland annat frågar DN hur väl återställningen fungerar, och svaret är nedslående. Saneringar av föroreningar från gruvor kostar samhället hundratals miljoner och det finns inte mycket som tyder på att detta skulle förbättras i framtiden. Det finns helt enkelt inga gröna gruvor. DN skriver i del 5, “Här är gruvorna som förorenar Sverige”: “När DN frågar [Marie Sunér, vd för Svemin] om det finns något exempel där man lyckats återställa eller återskapa ett förorenat gruvområde till det hon kallar en attraktiv miljö, kan hon inte ge något exempel. DN har även frågat Boliden, Naturvårdsverket och SGU om lyckade exempel men ingen känner till något exempel.”
Urbergsgruppen
En grön motvikt till gruvindustrin
Urbergsgruppen är en förening som arbetar för långsiktig hushållning med jordens naturresurser och för minskat uttag av ändliga råvaror ur jordskorpan. Föreningen verkar för naturens och lokalbefolkningens rätt att behålla och skydda sina långsiktiga livsförutsättningar (mark, vatten, natur och kultur) nu och för framtiden. Föreningen har särskilt fokus på Urskog, Urvatten, Urfolk och Ursprung kopplat till ett aktivt bevarande av själva marken – Urberget.
Den här websiten är vårt svar på densvenskagruvan.se. Bilderna har vi valt ut för att de visar naturen i Gállok, på Gotland och vid Norra Kärr, några av alla områden som nu hotas av nya och utökade tillstånd för gruv- och täktverksamhet. Här finns också bilder på kalkbrott och slagghögar. Avgör själv vad som är mest hållbart.
Urbergsgruppen definierar hållbarhet vetenskapligt utifrån de fyra hållbarhetsprinciperna från det Naturliga Steget.